Igår delade jag Jessicas inlägg om detta på min Facebooksida. Det fick mig att tänka till var jag står. Säger jag nej när magkänslan inte stämmer, och vågar jag säga ja där det kittlar i magen?
Historiskt har jag varit väldigt dålig på att säga nej. Precis som Jessica skriver har mitt driv att vara snäll mot andra varit större än att vara snäll mot mig själv. Men är jag bättre nu på att tacka nej? Inte alla gånger. Vem är det som kräver ett ja? Jag själv.
I och med att Lucas kom till världen har jag insett en sak. Jag är naiv. En sida jag faktiskt älskar med mig själv för att den gör mig orädd och får mig att numer se möjligheter där jag tidigare såg hinder. Men den fäller krokben för mig också.
Jag såg förlossningen som en liten parentes och sen skulle jag vara back on track, fullt ös. Jag har fortfarande massa ideer, ambitioner och drömmar. Hjärnan jobbar 110% men min faktiska insats är kanske 10% pga brist på sömn, amningsmaraton och två små (och en stor) som ska fyllas med kärlek och uppmärksamhet. Det är jag som måste lära mig tacka ja till rätt saker, prioritera. Drömmen försvinner inte men denna magiska tid kommer heller inte tillbaka.
Sen hittade jag den HÄR artikeln som jag blev peppad av, men som återigen tar upp vikten att säga nej när det inte går i linje med min dröm. Och inser att jag ska vara snäll mot mig själv. Snart nog är jag back on track, fullt ös. Men inte just nu bara. Var sak har sin tid. Men att säga ja handlar ibland om att våga. Och där älskar jag Blondinbellas uttryck om hennes framgångsrika entrepenörskap
Jag ser lite min karriär som en motorväg. Det är bara att köra. Ibland blir det vattenplaning och då är det bara att hålla hårt i ratten tills det går över. Så länge jag är fokuserad, blickar framåt och kör så fort så att jag fortfarande kan ha kontroll men att det kittlar i magen – Då gör jag rätt!
Säger du ja när magkänslan säger så?
Inlägget Säger jag ja fast jag menar nej? dök först upp på Liltraining.